Hatbrev

Kära Matte,

Jag hatar dig och mer därtill. När jag ser dig vill jag bara spy och riva dig i tusen bitar.
Du gör mig mer förvirrad än smart. Samtidigt som du gör mig osäker på mig själv.
Som om det inte var nog så ger du mig magsår och ångest.
Jag får tvinga mig själv psykiskt att sitta och plåga mig igenom dig.
Du är så fruktansvärt avskyvärt jobbig.
Du ger mig dyslexi.
Du vill fan mer ont än gott. Erkänn?

Varför kan inte all matte vara lika simpel som 1+1 för mig? Varför blir allt till en stor kobaja i huvudet på mig när jag försöker räkna ut alla ekvationer och hipp o happ som jag dessutom mest troligen inte kommer ha de minsta jävla användning utav det senare.

Nej fy fan. Längtar tills jag kan bränna matteböckerna på bål. Då kommer jag gråta, men denna gång av lycka.


Och med dom orden sagda säger jag GODNATT OMVÄRLDEN.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0