cornelianilssons

Morfar lämnade oss igår kväll.
Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva i ord hur det känns.
Jag vill gråta floder men jag vill ändå vara stark.

På ett sätt är jag glad att du lämnade oss morfar, men samtidigt inte.
Det var så himla hemskt och du var inte värd det, ingen är det men du är en sån person man verkligen inte kan se framför sig se ut så, jag kan inte förstå hur en sån hemsk sjukdom kan existera.
Att musklerna ger upp, minnet försvinner och tillslut vet man knappt vem man själv är och kan inte äta. Man bara ligger där, ihop skrumpen och är borta i en annan värld och ligger i sin säng.
Altzeimers är nog en av de hemskaste sjukdomar som finns, tillsammans med cancer, och du hade båda två.
Du var aldrig värd det morfar.
Jag saknar dig morfar, jag saknar den du var för några år sedan.
När vi var små och du skulle jämnt reta oss tjejer och pussa på oss och kittla oss.

Jag saknar dig morfar, men jag är glad att du är där du är nu.
Jag älskar dig, vila i frid.