Det hjälper inte med förlåt
Haha nope, men det får faktiskt bli så att jag skriver lite då och då när jag känner för det och har tid nu tillsvidare. Eller ja, tills det är roligare ute och snyggare blogg. Tillsdess får det vara lite öken, med lite kaktusar. hehe.
Just nu gör jag det jag absolut inte borde, men det kommer i perioder och nu har en sådan period börjat. jag spanar in saluhästar. Men varför? Har jag pengarna? Nej...
Men ärligt talat, åh, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, jag vill ha en häst, en bästavän jag kan uppfylla några av mina högsta mål och drömmar. Jag vill inte ge upp, kommer aldrig göra, jag vill inte. Det känns så dumt, men jag är så besviken på något sätt, ledsen, sårad, avundsjuk, men det är ingens fel, jag bara vill så otroligt mycket. Jag kommer aldrig få den där hästen, och kommer jag köpa en blir det troligen när jag har familj mm och är 30+ eller köper till mina framtida barn. Nu när mina ponny drömmar gått i kras kommer nästa, höst drömmarna, junior drömmarna.
"Livet är orättvist" - Jo tack som fan jag vet det.
Blir galen av ens tanken att det faktiskt finns unga där ute som inte ens är intresserade av sin ponny/häst, och tar det för givet. Medans det finns tusentals, nej miljoner där ute som skulle göra vad som helst för att ha sin alldeles egna ponny/häst. Så ni ponny/häst ägare där ute, jag är faktiskt glad för eran skull, missförstå mig inte. Men det är bara så grymt orättvist, men jag har faktiskt haft turen på min sida, jag har haft fantastiska tränare innan som inte låtit mig ge upp, och hjälpt mig lösa många av mina mål och drömmar utan en egen häst. Som alltid trott på mig. Även folk som bett mig om hjälp med deras hästar, som Rustan och Sunny. Så jag tror på mig själv, och jag fortsätter tro på min dröm som tillridare. Nästa Rolf-Göran Bengtsson. En "tillridare" eller vad man ska säga som nått toppen, utan egen häst. Man kan alltid drömma.
Sluta aldrig drömma, sluta aldrig be, för under kan ju ske.
Mål och drömmar är till för att uppfyllas, and so let it be.
Nu ska jag drömma mig vidare.
Just nu gör jag det jag absolut inte borde, men det kommer i perioder och nu har en sådan period börjat. jag spanar in saluhästar. Men varför? Har jag pengarna? Nej...
Men ärligt talat, åh, jag vet inte hur jag ska uttrycka mig, jag vill ha en häst, en bästavän jag kan uppfylla några av mina högsta mål och drömmar. Jag vill inte ge upp, kommer aldrig göra, jag vill inte. Det känns så dumt, men jag är så besviken på något sätt, ledsen, sårad, avundsjuk, men det är ingens fel, jag bara vill så otroligt mycket. Jag kommer aldrig få den där hästen, och kommer jag köpa en blir det troligen när jag har familj mm och är 30+ eller köper till mina framtida barn. Nu när mina ponny drömmar gått i kras kommer nästa, höst drömmarna, junior drömmarna.
"Livet är orättvist" - Jo tack som fan jag vet det.
Blir galen av ens tanken att det faktiskt finns unga där ute som inte ens är intresserade av sin ponny/häst, och tar det för givet. Medans det finns tusentals, nej miljoner där ute som skulle göra vad som helst för att ha sin alldeles egna ponny/häst. Så ni ponny/häst ägare där ute, jag är faktiskt glad för eran skull, missförstå mig inte. Men det är bara så grymt orättvist, men jag har faktiskt haft turen på min sida, jag har haft fantastiska tränare innan som inte låtit mig ge upp, och hjälpt mig lösa många av mina mål och drömmar utan en egen häst. Som alltid trott på mig. Även folk som bett mig om hjälp med deras hästar, som Rustan och Sunny. Så jag tror på mig själv, och jag fortsätter tro på min dröm som tillridare. Nästa Rolf-Göran Bengtsson. En "tillridare" eller vad man ska säga som nått toppen, utan egen häst. Man kan alltid drömma.
Sluta aldrig drömma, sluta aldrig be, för under kan ju ske.
Mål och drömmar är till för att uppfyllas, and so let it be.
Nu ska jag drömma mig vidare.
Kommentarer
Trackback
